Var med om en helt sjuk grej idag. Hade en inplanerad frukostdejt på kafé som blev inställd imorse (klämde dock istället in lunchning hemma hos en arbetskamrat – inga fel!), så jag bestämde mig för att få lite plugg gjort och samtidigt se till att få min fikanerv tillfredställd på eftermiddagen istället. Gick till Vasa – bästa nougatbiskvierna i världen! – och satt mig. Hamnade bredvid ett bord med damer. Lite äldre, skulle gissa på 65 -70+. Tog ingen större notis om dem till en början. Men ju mer jag försökte koncentrera mig på Storbritanniens politiska historia, ju svårare blev det att ignorera bordet bredvid. Det var precis, och jag menar fucking precis, som att vara mitt i ett avsnitt av Sex and the City.

Efter kommentaren “Men Gerda, han stötte ju på dig!”, och det förlägna jakande fniss som följde höll jag faktiskt på att smälla av. Ok det kanske inte var så jättemycket referenser om Marc Jacobs och Manolos, och lite för mycket skryt om vilket fotbollslag barnbarnen spelade i, eller vem som oftast fick hem barn och barnbarn på lördagsmiddag. Men ändå! Jävlar vad de kunde skvallra.

Det gav, på nått sätt, hopp om framtiden.

Nu ska jag pröva min nya röda mössa som jag köpte idag. Den är så snygg!

En idé jag haft länge blev till en (relativt) färdig hemsida idag. Ni kan smygkolla här: Stuff Your Kids Need to Know.

Kul? Ja, kul!

När jag kom hem idag välkomnades jag av att det stod en stor vas med blommor på köksbordet. Så skönt att att det inte var ett nytt hopprep, som jag fick efter första dagen på lågstadiet.

Temat för min semester har varit att stabilisera en massa idéer jag donat med under våren och sommaren. Alla borde ha en idébank att ta av, planera the when, the what och the who och sedan ta lediga dagar till att, precis som i näringslivet, utveckla med whiteboardtavlor (äsch, det har jag ingen förstås men ni fattar vad jag menar), kalkyler och skoningslös realism.

I Anthony Bourdains Les Halles-kokbok läste jag igår att den riktiga fröjden för honom var att planera måltiderna, ställa i ordning arbetsplatsen och strukturera schemat för det som komma skulle. Jag kände igen mig helt och fullt – det här, just nu, är ju det egentligen roligaste. När man inte vet, när det kan bli hur som helst, när kreativiteten ännu inte stått tillbaka för vardagen.

Utan Skam i Kropparna är förstås en del i det här och vi har planer för hösten och vi är två och det är fantastiskt kul. I mina andra projekt är det än så länge bara jag, snart ska jag bjuda in andra.

“Så din 30-årskris har kommit igång med andra ord”, sa någon nu. Vem fan var det? Var är du, din lille fan?!

Jag säger nej, inte alls. Jag älskar att bli äldre, bästa grejen som hänt like ever. Allting är så mycket klarare och renare. Love it.