Nej, det är banne mig en stor dag! Dam da dam. Har nästan lust att sjunga Studentsången, så pampigt känns det att Joakim fyller farbror.
Är precis hemkommen från ovannämdas mor och firande med buffé och sådär va. Glömde tyvärr fota paketet jag och Simon hade med oss, men så här såg i alla fall omslagspappret ut. Sjukt Joakim-anpassat, om jag får säga det själv.
Nähä, lite Daniel Adams-Ray på det här kanske? Joakim är på väg hit för lite förfest… Nu kör vi!
En ny tvåfingerring med rosett. Awwww! *lycka*
Säkert! – Dansa, fastän
Det pirrar i benen. Går en sträng av vällust längs ryggraden. Måste skaka lite på kroppen. Bara en liten sån där rysnings skak. Går inte att vara stilla. Håret på armarna, huvudet, benen ställer sig i givakt, ja, damn it, till och med håret på könet reser på sig.
Känslan i kroppen efter det där första glaset vin en kväll fylld av förväntningar, känslan av att få en puss av en trevlig pojke, känslan av att hitta en överraskningslapp i fickan… Ja, alla känslor såna grejer framkallar i all ära. Det finns ändå inget som går upp mot känslan av att upptäcka en riktigt bra låt. Det är bättre än allt! Bättre än kärlek, sex, choklad…
Good Song fick mig att känna så här. Musik non stop fick mig att känna så här. Ramlar fick mig att känna så här. Och nu får underbara Annika mig att äntligen känna så här igen.
Jag har slutat med tv. Kollar några få tv-serier (Mad Men, 30 Rock), ser, när jag får tillfälle, Jon Stewart och Letterman, och ägnar många timmar åt livesänd amerikansk och engelsk fotboll. Men på det stora hela är allt slentriantittande bortopererat. Jag behöver inte se Two and a Half Men. Jag behövde det inte förut heller, men nu har jag slutat helt.
Istället läser jag, vilket är en så skön grej att kunna säga för det är så vuxet och liksom ordnat. Eller hur? Jag läser en massa böcker. Jaha, kul för dig. Ja, det är det.
Skitsamma. Det där var egentligen bara en kort kontextbeskrivning inför vad jag egentligen ville säga: läs Lorrie Moore. Läsa vad som helst med Lorrie Moore. Gör som Andres Lokko gör och förklara din kärlek till Lorrie Moore. Jag har bara läst kanske 40 sidor i den här och har redan hyfsat seriösa planer på att någon gång i framtiden utnämna henne till min absoluta favoritförfattare.
Kan bara inte med att skriva om Eurovision Song Contest utan att visa denna video. Egentligen fattar jag inte varför de inte la ner hela tävlingen 1965, det kommer liksom inte gå att toppa det här:
France Gall – Poupee De Cire, Poupee De Son
Med risk för att vara lite för modebloggig måste jag bara visa en bild på min nya jacka. Serri alltså, JAG ÄR KÄR!
Har för övrigt varit helt speedad sen halv fyra, då Joakim på något underligt sätt fick i mig två koppar kaffe. TVÅ! Inte ok.
Min kropp klarar liksom max en halv kopp egentligen. Känner mig nästan lite berusad, kan typ inte prata sammanhängande, och får liksom försöka sitta på mina fötter (så att de inte börjar spontanstudsa) för att kunna fokusera på att plugga inför tentan jag har imorgon. Kul. Kul liv!
I Christer i p3 idag pratade de om I-landsproblem. Kom att tänka på en period under slutet av sommaren då jag på riktigt trodde att jag skulle dö när jag, via Cecilia Blankens mamablogg, kom på att jag verkligen behövde ha ett visst par skor från Acne, som hade varit slutsålda sen typ början av juni. De gick såklart inte att få tag på. Det var så smärtsamt!
Jag kom tillslut över de där skorna. Men så råkade jag, för någon vecka sedan, inne på en annan modeblogg, se en halsduk. Och samma panikartade habegärskänsla återkom, som på beställning. Men den här gången vann jag! Idag kom halsduken, som är så jävla slutsåld överallt, hem till mig. Kärlek!
Var med om en helt sjuk grej idag. Hade en inplanerad frukostdejt på kafé som blev inställd imorse (klämde dock istället in lunchning hemma hos en arbetskamrat – inga fel!), så jag bestämde mig för att få lite plugg gjort och samtidigt se till att få min fikanerv tillfredställd på eftermiddagen istället. Gick till Vasa – bästa nougatbiskvierna i världen! – och satt mig. Hamnade bredvid ett bord med damer. Lite äldre, skulle gissa på 65 -70+. Tog ingen större notis om dem till en början. Men ju mer jag försökte koncentrera mig på Storbritanniens politiska historia, ju svårare blev det att ignorera bordet bredvid. Det var precis, och jag menar fucking precis, som att vara mitt i ett avsnitt av Sex and the City.
Efter kommentaren “Men Gerda, han stötte ju på dig!”, och det förlägna jakande fniss som följde höll jag faktiskt på att smälla av. Ok det kanske inte var så jättemycket referenser om Marc Jacobs och Manolos, och lite för mycket skryt om vilket fotbollslag barnbarnen spelade i, eller vem som oftast fick hem barn och barnbarn på lördagsmiddag. Men ändå! Jävlar vad de kunde skvallra.
Det gav, på nått sätt, hopp om framtiden.
Nu ska jag pröva min nya röda mössa som jag köpte idag. Den är så snygg!
Förutom det där trevliga besöket hos Annika har jag haft en riktigt jävlig eftermiddag. Typ nära på sammanbrottsjävlig.
Regn, charmiga tutande bilförare, datorer och skrivare som inte funkar…
Och som grädde på moset kände jag att uppsatsen jag lämnade in idag blev riktigt usel. Kom på det när jag precis lämnat in den. Det kändes lite som när någon säger något elakt till en, och man kommer på typ en timme senare vad man BORDE ha svarat. Har ju liksom haft gott om tid att skriva en helt excellent uppsats. Nu känns det mer som att jag har slösat på träd och andra naturresurser genom att ens skriva ut den.
Hello självkänsla. Sjukt osexigt att skriva ner sig själv – jag vet! Men vad fan, den blev verkligen dålig.
Åkte förbi jobbet en sväng på hemvägen från universitetet. De pratade om Christian the lion-filmen, så när jag kom hem var jag tvungen att lugna nerverna lite genom att titta på den. Tre gånger.
Världens bästa youtube-video!
Faktiskt.
Idag har jag varit på Fröken Brogrens veranda tillsammans med Rosita och ätit frukost. Så jävla gott! Ibland glömmer jag bort hur mycket jag tycker om det stället, bara för att det ligger lite avides för mig, nu när jag inte bor på väster längre. Deras kanelbullar… Jisses, säger jag bara! (Ja, jag var tvungen att äta en sån också.) Köpte även med en liten efterrättsmuffin som jag ska bjuda Simon på ikväll. Vad fan, det gäller väl att passa på när man väl är där?
Fick lite försenade födelsdagspresenter av Rosita också. Den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge. (Även om Rosita menade på att det inte var nått extravagant i paketen.) Blev så glad!
Bläddrade lite i den gula boken förut, och höll på att kissa ner mig av skratt.
