Är så alldeles väldigt peppad på att spela skivor på Campus 48h ikväll.

Galet väder, skitmycket folk som köpt biljett, Martin är i stan (även om vi ses tidigast efteråt) och jag har ett par timmars ensam förfest med cdr-brännande, öl och klädprovning.

Jag var helt seriös tidigare i veckan när jag sa att mina enda bidrag till kvällens dj-set kommer att bestå av nogsamt utvalda the Strokes-låtar, men jag har efter somligt argumenterade med mig själv kommit fram till att jag kommer att blanda upp mina bidrag en smula genom att, åtminstone en gång, spela “Single ladies (put a ring on it)” med Baby B.

Ses ikväll. Det kommer att bli asroligt.

Detta är vad jag har pysslat med i stora drag:

1. Säkert! i Linköping. Alltså det var så jävla bra att jag typ dog. Har fortfarande gåshud på knäna.

2. Kaka från 7/11. Riktigt fabriksbakat och innehåller förmodligen precis allt det som är mest onyttigt i hela världen. Men fuck that för det är den godaste kakan som finns. På riktigt! FINNS INGET GODARE ÄN DENNA KAKA! Säger som jag sa till mamma och Simon när vi fikade upp den; Kommer nånsin tillfället då det är läge att välja en sista målitid… osv.

3. Håkan Hellström på Conventum. Kommentar överflödig. (Dock att detta var den skarpaste bilden jag hade på kameran. Då förstår man nivån på dans i lokalen.)

Det är populärt, har jag sett, att i sin blogg berätta vad som ska göras till helgen. Ett genomsympatiskt inslag: de flesta skriver ju om något roligt och trevligt och inte ett eh, jag ska dränka in mig i olja, tända på och sen dunka pannan i väggen i några timmar.

Min helg är simpel.

Fredag: Ska dra från jobbet nu och hem och avboka en tvättid för att ta bilen till landet och äta rökt korv med D och A och S. Grabbkväll med snittåldern 30.6 (jag och D) och typ 5.8 (A och S). Hem sent.

Lördag: Upp tidigt och städa och kasta skräp och laga en stor jävla brunch. Läsa Vanity Fair och Wired. Inget är godare än en stor jävla brunch. Inget är sorgligare än att äta den själv. Gå upp på stan och fika ensam med Michail Bulgakovs the Master and Margarita, och sms-terrorisera några kompisar. Hem, laga något ur Julia Childs kokbok, byta om och gå iväg till Conventum för att recensera spelningen med Håkan Hellström. Eftersläpp på Molly Bar där jag dricker mineralvatten och säger saker som “jag ska upp tidigt imorgon och skriva” eller “kranvatten är ju dyngvidrigt”.

Söndag: Laga en stor jävla brunch etc. Jobba. Sen Morsan och Lars-E. Sen Oskar. Sen tidigt i säng för tidig resa till Stockholm på måndag.

Det började med att vi kopplade in Marias Nintendo 64 innan jag smet upp på stan för att spela skivor på Entertainment. Några timmar senare smsade hon och sa att hon nitat en boss på Zelda och att hon inte hunnit äta lunch än.

Jag har stirrat på Zelda sen dess.

Prylen jag inte fattade var att den gröna gubben INTE är Zelda. Jag har aldrig haft tönt-Ninetondo, så jag är helt lost på vem som är vem och vad som är vad. Zelda är tydligen nån prinsessa. Vem den gröna gubben är vet jag inte. Nån dude. Robin Hood?

Anyways. Jag har kokat olika soppor, stekt sparris, gjort potatismos, ugnsbakad fisk, ätit semla och Ben & Jerrys, och snott ihop en Västerbottenospaj. Och fikat med fina Emil.

Nu hejar jag på Aaron Sorkin i Oscarsgalan. Men bara för manuset. Filmen, the Social Network, var inget vidare värst bra allste, var den inte.

Alldeles Marlenelös står jag och spelar Hot Chocolate, the Go! Team, Sly & the Family Stone, Freda Payne, Jimmy Cliff, Hamilton Bohannon och the Polyphonic Spree på entertainment! i Örebro. Och simultanbygger samtidigt upp den här hemsidan, som är långt från färdig och inte så snygg än så du behöver inte titta på den med jaha-och-hur-usel-är-han-inte-den-där-Joakim-ögon om du nödvändigtvis inte måste.

Därefter hem till Maria. Vi ska spela gamla Nintendo-spel hela kvällen. Marlene frågade “ska ni med och supa ikväll?”. Och vi ba nä. Ska göra en fänkålssås också. Bara en sån sak.

Jag tänkte berätta det här först för Marlene, och sedan för er. Men hon svarade inte när jag ringde henne igår. Och hon ringde inte tillbaka.

Vi pratar ju inte med varandra längre. När blev det så här?

Tanken var att berätta för henne det jag skriver nu; på lördag, från 13 och framåt, står vi i relativt nyflyttade Entertainment-butiken på Storgatan 11 i Örebro. Vi spelar vinyl, cd och Spotify. Vi spelar precis vad som helst som vi råkar gilla. Du kommer dit, dricker lite kaffe, provar kläder, köper kläder och gör high five (med Marlene, själv har jag bacillskräck) om vi spelar någonting du gillar.

Eventuellt blir det bara jag som står där. Om Marlene inte kan. Kanske har hon något viktigare för sig, det måste vi i sådant fall respektera.

Update: Marlene smsar och skriver “Men vad fan. Varflr ringde du bara en gång då?”. For future knowledge: vill ni Marlene något måste ni attackringa minst sju gånger i rad.

Helgen som var. JÄVLARRRRRR. Det var lagom livat i luckan alltså. Tror seriöst inte jag har haft så kul sen… nej, jag har aldrig haft så kul förut. På shizzle!

Som DJ undrar man ju dock hur en DJ tänker när man spelar tre låtar, i samma ordning, efter varandra, vid två olika tillfällen samma kväll. På samma dansgolv.

Jaja.

Några höjdpunkter från helgen:
- Annikas indiska buffé.
- Utskällningen jag fick av en randomsnubbe på Harrys.
- Simons korpenlag spelade inomhusturnering. De vann turneringen. Simon vann skytteligan. Motståndarlaget kallade honom the Finkler. I smyg. Kisade jag med ögonen när han var på plan kändes det nästan som att jag var ihop med Cavani.
- Målvakten i motståndarlaget försökte ragga upp mig på efterfesten. (Win!) Gissa hans min när han insåg att jag var tillsammans med… THE FINKLER! Haha.
- Satin.
- Big Brother började igen.
- The Finkler.

Ni är väl redo? Ni har väl putsat skorna, strykt kläderna, stärkt skjortan och preparerat era förfestviner? Bra, då är det bara att börja räkna ner. Från nio, halv tio eller kanske tio (senast tio) kommer Eden Rock-Albin att spela sina favoritskivor för oss på Cadillac Bar.

Därefter kommer jag och Marlene att dj-värma för livespelningarna Joel Wallón och SQUARE Man Band. Sen kör jag och Marlene hårt fram till två. Önska gärna låtar. Så länge vi gillar det kanske vi spelar det (och, som ni vet, så länge vi gillar det kommer ni också att göra det – såäre).

Men det slutar ju inte där. Imorgon kan du ju festa vidare genom att se Weeping Willows-Magnus uppträda live på Clarion hotell, och därefter spelar vår gode vän Jonas Källgren skivor på, även han, Cadillac Bar.

Sova kan man ju liksom göra på söndag.

Det känns som att jag har pluggat nonstop hela helgen. Fick till och med avsäga mig en bakisbrunch idag – och det var inte för att jag inte var bakis. Det är fan inte helt ok alltså.

Fast lite trevligheter har helgen trots allt bjudit på. Ett fullsmockat Satin, på premiären av Club Royale igår till exempel. Stuvade makaroner, allsvensk fotboll och förfest med snickersdrinkar och ungdomsnostalgi också. Och i fredags var jag och Simon hemma hos Linus, Kajsa och Lukas och käkade skinkstek. Söndagsmiddag på en fredag liksom! Hur bra som helst.

Men det bästa på hela helgen var trots allt Simons idé att nätshoppa lite under en av dagens pluggpauser. Så nu väntar vi med spänning på att få hem några böcker om fotbollshuliganer, The Wire boxen, och så väntar jag kanske lite, lite extra på att få hem, eh, VÄRLDENS BÄSTA BOK SOM ÅTER HAR GÅTT I TRYCK EFTER ATT HA VARIT SLUTSÅLD SKITLÄNGE! Hål i huvudet av Jenny Jägerfeld. Köp den! Läs den! Bara gört!

Det finns nog de som skulle säga att min helg har varit lite… enkelspårig. Jag är inte en av dem. Att se Salem al Fakir live är nog faktiskt min nya favoritsysselsättning.

Förövrigt har helgen varit helt ljuvlig (förutom lunchen igår då). Tack Mia! Och du, nästa gång skippar vi Flustret.

Bild från spelningen i Uppsala igår.