Julian Casablancas – Out of the Blue

Förra helgen var jag och Annika i Göteborg och hälsade på min fantastiska vän Elin som bor där. Elin är bra på många vis. Hon kan laga mat på obefintliga ingredienser. Prata franska som en fransman. Dansa. Och det finns ingen som är lika bra som hon på att berätta saker, hon kan dra såna jävla växlar att minsta historia om att typ gå ner till affären kan verka som en balansgång mellan liv och död. Jag lovar! Så jävla bra.

Och så tecknar hon serier, om världens bästa bitterljuva tjej. Tror hon kallar henne Indie-slinkan. Härom årskiftet gjorde hon en hel almanacka med bilder på henne. Hon är så bitterljuv att jag är tvungen att plocka ner almanackshelvetet när mamma kommer på besök. Jag lovar! Så jävla bra.

Hur som haver, helgen i Göteborg förflöt oväntat städat med tanke på förutsättningarna. Vi delade mest med oss av olika erfarenheter till varandra, och gjorde vuxna saker sådär i största allmänhet. Som att gå till Saluhallen och köpa ost för 230 kronor. Gå hem före klockan tre när krogen stänger fyra. Dricka finsmakarkaffe. Och som när Elin berättade att den låt hon helst dansar naken till är den ovan. Jag lovar! Så jävla bra.