Roligaste nyheten jag sett idag var den där TT rapporterade att ett knippe pensionärer gått till en förskola och spontanslaktat ett av barnens päronträd. Medborgargarde!

Berit, det där trädet är förjävla fult. Ja. Vi borde döda det.

Man ska inte demonisera grupper för det är fult och osakligt. Det finns många pensionärer som är fina, många nära vänner till mig är fantastiskt fina tanter och farbröder som inte uppviglar, förstör eller bråkar. Men. Ja. Hur fuckass är man om man lyckas porta sig själv från en förskola på grund av skadegörelse? Inte ens jag och min kusin lyckades med det när vi var kiddos, och då trashade vi ändå det mesta vi kom över. Just sayin’.

Det tre sakerna vi lärt oss under två dagar av nyordning i Riksdagen är alltså att (1) det är numera helt legitimt att sumpa alla eventuella deadlines eller jobbkrav så länge man ursäkter det med att man suttit och bajsat när det var dags att leverera; (2) olika varianter på folkdräkten har blivit nymode i parlamentariska kretsar; (3) syskon kan sabba hela din jävla karriär om de råkar vara lite för framgångsrika i ett konkurrerande yrke.

Svensk inrikespolitik är på en och samma gång numera fars, dokusåpa och, om du så vill, ett gycklardrama signerat Dario Fo.

Och då snackar vi pilotavsnittet som föregår säsong ett. Poppa era popcorn! Bänka er! Det Parlamentariska Vansinnet har landat i en tv-ruta nära dig. Vem blir tittarfavorit? Vem röstas bort? Vilken cliff hanger kan vi vänta oss inför sommaruppehållet?

Inte för att det här, på något sätt, är en fotbollsblogg, men alltså, det här känns liksom lite för mycket… Ronaldo.

Jävlar vilken match ÖSK bjöd på igår. Nordin, what a man!
Tyvärr var jag inte där. Var upptagen med att vara hemma och laga stek. Ehum.

Har inte kunnat skriva på hela dagen. Har varit fullt upptagen med att undersöka mitt högra långfinger. Fick in ett fiskben i det när jag diskade i fredags. (Note to self: Skölj av tallriken direkt när du ätit fisk. Låt det inte torka in!) Idag började det se riktigt otäckt ut.

Utförde operation för en stund sedan. Fick ut ungefär en liter var, och ett 0,6 cm långt ben.

Känner mig som en ny människa!

Ps. Besparar er bilder på operationen. Too messy.

Det började med att mamma fick Buffétidningen två veckor före mig. Jag blev sur och kände mig bortglömd av ICA. Sen blev jag sur på mig själv över att jag ens reagerade på något så oviktigt.

Sen kom iallafall tidningen. Rev upp plasten bara för att inse att vi hade handlat för 16 kronor för lite för att få dubbel summa på bonuschecken den här månaden. Blev sur igen.
I två minuter.

Sen blev jag rädd och var tvungen att lyssna på Sexyback jättehögt samtidigt som jag intalade mig själv att jag ÄR 26 och INTE pensionär.
26 liksom, det är väl ingen ålder på en höna?

När jag och Simon skulle resa bort i somras hade jag helt ofantlig separationsångest över att lämna min tomatplanta, som jag hade pratat och pillat och gullat och odlat och levt i symbios med under en lång, lång tid. Den var som ett barn för mig, med vattningstider att passa och knoppar att toppa. Sen, när vi väl kommit iväg la sig ångesten förvånansvärt snabbt. Att leva utan barn är ju trots allt mer vardag för mig än att leva med. Nu har vi varit hemma i ett par veckor, och det enda jag frågar mig är – Vad för slags mamma är jag egentligen?!

Ps. Notera IFK gubben i bakgrunden.

Jag fattar inte varför jag fortfarande envisas med att köpa skor via nätet. Det är det dummaste man kan göra. De passar ju fan aldrig! Och ändå, så fort jag går in på Asos- eller Topshopsidan, är det som att jag glömmer hur besviken jag blev sist. Vem fan orkar hålla på och returnera till England liksom. Så här sitter jag nu, med ännu ett par nya sandaler som jag aldrig kommer använda. Tur att de är fina att titta på i alla fall!

Hade sjukaste drömmen inatt. Jag och Andres Lokko låg i var sin sån vilstol som de har på solhotell. Vi pratade om mustaschvård, Andres hade sån riktigt tvinnad stor mustasch (som han var väldigt stolt över) och jag såg precis ut som Daniel Day-Lewis i There Will Be Blood. Sen sa Andres att han strax skulle komma tillbaka och gick. Men han kom aldrig tillbaka.

Drömmen slutade med att jag, utan framgång, försökte raka av mustaschen.

Min flickvän Maria drömde också i natt. Hon är hemma och är sjuk i hosta, och innan vi gick och la oss igår kollade vi Beauty and the Beast (bästa, bästa Disneyfilmen – lätt!), vilket för Marias del var typ femte Disneyfilmen hon sett på två dagar. Maria drömde också inatt, eller vaknade ur en dröm snarare (saxat från MSN):

Maria säger:
sen när jag vaknade så var jag i cirka tre sekunder övertygad att den kittlande känslan i bröstkorgen (sjukdomen, alltså), egentligen var tre stycken feer som var fångade därinne
Maria säger:
och att jag var tvungen att hosta ut dem, annars skulle deras själar vara fast därinne FÖR EVIGT
Maria säger:
jag ska nog chilla lite med disney idag
Maria säger:
har blivit för mycket