Julian Casablancas – Out of the Blue

Förra helgen var jag och Annika i Göteborg och hälsade på min fantastiska vän Elin som bor där. Elin är bra på många vis. Hon kan laga mat på obefintliga ingredienser. Prata franska som en fransman. Dansa. Och det finns ingen som är lika bra som hon på att berätta saker, hon kan dra såna jävla växlar att minsta historia om att typ gå ner till affären kan verka som en balansgång mellan liv och död. Jag lovar! Så jävla bra.

Och så tecknar hon serier, om världens bästa bitterljuva tjej. Tror hon kallar henne Indie-slinkan. Härom årskiftet gjorde hon en hel almanacka med bilder på henne. Hon är så bitterljuv att jag är tvungen att plocka ner almanackshelvetet när mamma kommer på besök. Jag lovar! Så jävla bra.

Hur som haver, helgen i Göteborg förflöt oväntat städat med tanke på förutsättningarna. Vi delade mest med oss av olika erfarenheter till varandra, och gjorde vuxna saker sådär i största allmänhet. Som att gå till Saluhallen och köpa ost för 230 kronor. Gå hem före klockan tre när krogen stänger fyra. Dricka finsmakarkaffe. Och som när Elin berättade att den låt hon helst dansar naken till är den ovan. Jag lovar! Så jävla bra.

När jag kom hem från jobbet idag mötte Simon mig i dörren. Han sken som ett ljus, tog mig i handen och sa att jag var tvungen att komma in i vardagsrummet för att han hade nått att visa. Han hade hittat vår låt.

Edward Sharpe & the Magnetic Zeros – Home

Ibland är han så jävla bra. Faktiskt!

Våren. Den är fan på intågande nu alltså. YES!

Skiter egentligen i att det börjar bli varmt. Tycker helt ärligt att värme är lite överskattat, man blir ju bara svettig när det är varmt. Och svett är äckligt!

Men fördelen med värmen är ju att snön smälter. Och när snön smälter kan man ha vårskor. Som dessa från Topshop. Man vill ju bara skriiiiiiiika av lycka när man har så här fina skor hemma i sin skohylla. Och det har jag! Lyllo mig.

Helgen som var. JÄVLARRRRRR. Det var lagom livat i luckan alltså. Tror seriöst inte jag har haft så kul sen… nej, jag har aldrig haft så kul förut. På shizzle!

Som DJ undrar man ju dock hur en DJ tänker när man spelar tre låtar, i samma ordning, efter varandra, vid två olika tillfällen samma kväll. På samma dansgolv.

Jaja.

Några höjdpunkter från helgen:
- Annikas indiska buffé.
- Utskällningen jag fick av en randomsnubbe på Harrys.
- Simons korpenlag spelade inomhusturnering. De vann turneringen. Simon vann skytteligan. Motståndarlaget kallade honom the Finkler. I smyg. Kisade jag med ögonen när han var på plan kändes det nästan som att jag var ihop med Cavani.
- Målvakten i motståndarlaget försökte ragga upp mig på efterfesten. (Win!) Gissa hans min när han insåg att jag var tillsammans med… THE FINKLER! Haha.
- Satin.
- Big Brother började igen.
- The Finkler.

Jag blev så glad när min bror berättade om hans och Jimmys projekt. De kan ingenting om att filma och bestämde sig för att (a) lära sig det för att (b) göra en filmpilot som de (c) metaberättar om i ett års tid.

Transparens. Jag gillar det så väldigt mycket. Inte alls på sådant sätt att det bör och ska vara norm: mycket mår bra av att våndas fram i det tysta. Men just deras grej är formidabel som uppvisad process. Läs och följ.

På fronten mig och Marlene och vårt giggande kan berättas att vi spelar i Örebro 11/3 och på Southside i Stockholm dagen efter. Ihop med SQUARE Man Band och Dick Tiger. Jag ska författa en sån där häftig pressrelease med massa info, kommer snart. Vi kallar turnén för the Örebro Visar Pattarna Tour 2011 pt 1.

Senast jag hörde av Marlene hånade hon mina sömnproblem. Hon messade och sa att hon sovit i femton timmar. Ni vet, lite så där in your face, sucka. Ja ba sket i att svara på det. Kan hon ha den jäveln.

Har ni förresten märkt att hon typ aldrig bloggar här?

Jag vill bara så där i all ödmjukhet och enkelhet säga tack.

Jag är rörd, fortfarande, över hur många av er som ville komma och gratulera mig på min 30-årsfest i fredags. Kanske kom ni mest för att se SQUARE Man Band, Joel Wallón, Eden Rock-Albin eller Marlene, men jag tänker att många av er kom för min skull.

Och det var rart. Och fint. Och alldeles överväldigande. Så till alla vänner, kompisar, bekanta, vänners kompisar, kompisar till vänners kompisar och alla andra: I adore you all. Puss!

Åh, men det är så väldigt rart förstår ni. Jag har så fina och jävla lovely vänner som är så duktiga och fantastiska, och snälla nog att tveklöst säga “Ja! Klart vi kommer!” när jag frågar om de vill visa upp sin formidabla spetskompetens på min födelsedagsfest.

Först kom ett rungande ja från SQUARE Man Band. Idag (eller egentligen här om dagen, men jag har varit busy med en Parisresa och inte riktigt hunnit berätta det än) blev det klart (ja, jag ville bara säga att jag varit i Paris; det lät så väldans urbant) att min favorit-dj, Albin Lindström, kommer att inleda kvällen i dj-båset.

Mycket disco, blir det! Den alldeles bästa discon av all disco!

Numera är Albin för de flesta känd som en del i hajpade Eden Rock. Lyssna inför fredag in er på mixen de gjorde åt P3 Pop.

Snygg är han också:

Och, vet ni, vet ni, det blir ett förband också. Och en världspremiär – allt i ett.

Joel! Holiday! Wallón! Den urvackra och karismatiska frontfiguren från Klubb Smart-favoriterna Holiday Factory kommer att premiärspela sitt nya musikprojekt, live on stage.

För dig. För oss. Tillsammans.

Efter allt det där kommer jag och Marlene att lägga in den sista dj-stöten, en urladdning i de mest sugande, suktande, allsångsvänligaste, vackraste, roligaste, bästa, största och mest njutningsbara hitsinglar vi någonsin hört. Det blir några timmar av hämningslös himmel.

Det här kommer att bli en så ruskigt fin kväll. Du är så väldigt välkommen, vem du än är.

Nej, det är banne mig en stor dag! Dam da dam. Har nästan lust att sjunga Studentsången, så pampigt känns det att Joakim fyller farbror.

Är precis hemkommen från ovannämdas mor och firande med buffé och sådär va. Glömde tyvärr fota paketet jag och Simon hade med oss, men så här såg i alla fall omslagspappret ut. Sjukt Joakim-anpassat, om jag får säga det själv.

Nähä, lite Daniel Adams-Ray på det här kanske? Joakim är på väg hit för lite förfest… Nu kör vi!

Har bestämt mig för att se min lediga torsdag-söndag som en liten mini semester. Inför tentaperioden som kommer i december känns det extremt lyxigt och välförtjänt (om än lite bakvänt, på ett jobbigt sätt, att unna sig saker INNAN något jobbigt, föredrar att ha det, så att säga, the other way around. Anyway…).

Tänker bara göra roliga saker som jag inte riktigt hunnit med under mitt o så intensiva pluggande, så som;
Läsa ut nya Gunnar Ardelius boken, göra egen aioli, fika, leka med små barn, titta på Skönheten och Odjuret, måla om blomkrukor osv.

LYX!

Haha, kolla det här gänget! Lätt jag skulle skaffa Bellatrix-frilla om jag vore brud och lite, whattayasay, crazy. Och Lucius, kära Lucius. Aldrig har jag älskat en man i blont midjelångt så mycket som jag älskat Lucius. Peppen inför första delen av sista Harry Potter-filmen är skyhög just nu. Har kollat trailern alldeles för många gånger ikväll, läste om boken i helgen och rundar nu av dagen med att återse the Half Blood Prince bara en gång till (den är fortfarande ganska sugig, men bättre än jag mindes den).

Vore så rart att få gifta sig med JK Rowling. Hon är på min no-questions-asked-lista. Eller, jag har ingen sån lista, men hon skulle vara där. Lätt. Om inte annat för att hon är tät.

För övrigt älskar jag den här bilden.