Oj, så lätt den här var. Dag tre, en låt som gör mig glad. Det finns så många att välja på, så många låtar som gör mig genuint lycklig. Den här mest av alla.

Sylvesters “Band of gold” hörde jag första gången när min goda vän Eden Rock-Albin spelade den för mig när vi delade dj-bås på en tyvärr inte allt för välbesökt kväll på någon av Örebros krogar. Vi hade alltid skitkul när vi spelade ihop, men få verkade riktigt förstå vad vi sysslade med när vi spelade Chris Rea, Isley Brothers, Angela Clemmons eller någon trivsam Lill Lindfors-singel.

Oklart varför. Allt vi spelade var pure gold. Men ingenting, vill jag påstå, slog Sylvester. Få artister gör det, alldeles oavsett genre.

“Band of gold” är allt det där du önskar av en låt som ska plocka upp dig ur vemodet och få dig att tråna och hoppas och önska något mer av resten av dagen och en stundande kväll; du kan omöjligt vara ledsen, du kan omöjligt tyngas av vardagliga ting eller några hårda eller onödigt elaka ord som någon sagt till dig. Finns det möjlighet att få välja låt när man uppställd väntar på att bli arkebuserad skulle jag låta fängelsedirektören slå på den här.

Jag tvivlar ibland, men aldrig när jag hör “Band of gold”. Ingen annan låt kan som den få mig att förstå varför musik varit en så extremt viktig hörnsten i mitt liv. Den är dryga sju minuter fullkomlig glädje.